God kväll,

Har känt mig och är i obalans just nu. Livetsväg är just nu gropig, lite uppför med nedförsbackar ibland. En av orsakerna som skapar obalansen är att det på måndag är ett år sedan redan som mormor blev en ängel och lämnade jordelivet.

Det känns fortfarande så ofattbart! Önskar att telefonen bara kan ringa och det står på displayen att det är mormor som ringer. Jag har så mycket som jag vill berätta om, få råd om och bolla idéer om. Lördagem för precis ett år sedan var sista gången jag kramade om mormor, det var sista gången jag drack av hennes kaffe, det var sista gången jag fick råd och tips att allt löser sig. Det var sista gången jag såg mormor le. Saknaden kommer alltid finnas där, oavsett antalet år som kommer att gå. Antar att saknaden kanske gör lite mindre ont för varje år, att saknaden accepteras på ett annat sätt än vad den gör idag. För jag saknar mormor så det gör ont!!!

Kram