Hej,

Maten står på spisen, Hugo och Simon är på deras rum och leker med tåg tillsammans och Jonas jobbar. En helt vanlig onsdag, men ändå inte.

I måndags fick jag tråkiga besked; jag kommer inte jobba kvar på MiROi då antalet deltagare är för få. Jag har haft detta på känn, så beskedet kom inte som en chock. Däremot har jag varit smart och legat ett steg före och ska på intervju imon för ett annat arbete. Om inte intervjun ger mig något har jag alltid hemtjänsten och larmet där, jag kan gå tillbaka till.

Sedan jag fick beskedet av chefen i måndags har jag fått en inre ro. Stressen som jag haft inombords en längre tid är som bort blåst. Jag känner att jag står stadigare än på länge, med båda fötterna på jorden. Så skönt! Jag oroar mig inte, jag tar en dag i taget. Vad framtiden har att ge återstår och se. Med min nyvunna erfarenhet samt kompetens kommer jag att bestiga ännu högre berg, än jag gjort. Nu jäklar kör vi!!!

Kram

Framtiden här kommer jag!